Natten på akuten

Som jag skrev igår så har jag varit på akuten inatt.
Ska väl berätta historien bakom!
Igår i Umeå var det Vårruset, och jag hade ju egentligen besämt att jag skulle springa det, men helt glömt bort att anmäla mig, (plus att jag inte har tränat för det för den delen!)
Så jag tänkte i mitt tjuriga sinne att jag ska springa 5 km ändå, det är väl inga problem (brukar inte vara heller)
Så jag ger mig iväg efter flottarstigen här i robertsfors.
Redan efter 5 minuter känner jag hur det blir tyngre att andas, men jag ignorerar det och fortsätter springa, jag känner hur det blir jobbigar och jobbigare, men jag springer mina 5 kilometrar på ca 25 minuter.

Sen känns det som om jag ska dö.

När jag saktar av för att gå känner jag starkblodsmak i munnen, och det är jättetungt att andas, men jag tänker att det bara är att jag är så jävla dåligt tränad just nu! Men jag hostar och hostar till jag nästan kräks, samtidigt som jag knappt kan dra in ny luft i lungorna.
Jag tar mig iaf hem, och tänker att det kanske ska gå över, men det gör inte det.
När johan kommer hem låter jag fortfarande så, så han tvingar mig att åka in på akuten.
Vi åkte kring tio ungefär, men innan vi var framme hade det avtagit ordentligt, det var nästan bara smaken av mitt fruktansvärda slem som kändes.
Så det var ju svårt för läkaren att göra nånting, han kunde ju inte lyssna ordentligt.
Men han skrev ut astma spray iaf, så nu ska jag prova den!
Han trodde att det beror på kombinationen, att jag varit förkyld, katten och ansträngningen!
Risken finns ju nu att vi måste göra oss av med Smilla, men det vägrar jag! Det går inte!
Det finns inte!
Då ska jag fan göra en allergibehandling! måste ta reda på nummret och ringa idag!

Nej nu ska jag göra mig klar och fara på jobbet!