Ode to Ochrasy

Godmorgon denna blåsiga lördagsmorgon!
Igår var jag till Umeå med min lilla bäbis, hon skulle kasteras!
Lämnade henne motvilligt kring 14.00 och skulle få komma tillbaka klockan 17.00.
Så jag vandrade en stund på stan, men var inte på ngt direkt shoppinghumör (kan bero på att jag nästan är pank nu).
Sen åkte jag och pappa ut till returmarknaden och sökte en lampskärm, men dom hade absolut ingenting, suck.
Så långa har tre timmar aldrig varit tror jag, det kändes som tio!
Men så var klockan nästan fem och vi började bege oss mot mottagningen, där kommer man in i behandlingsrummet och det ligger en sjukt stor hund på britsen sövd:/ Och han hämtar buren med en totalt utslagen Smilla i, hon sover hårt med ena ögat öppet.
Så vi sätter oss i bilen och beger oss hemåt! Man ser ibland att hon som vaknar till och fokuserar med ögat, men inget annat. Jag kikar flera gånger för att försäkra mig om att hon andas, och det gör hon tack och lov!
Sen kommer vi hem till mamma och pappa och öppnar burdörren, då ser man att hon reagerar på att vi pratar och vill verkligen röra på sig, man ser hur det rycker i tassarna!
Under middagen ligger hon bara där i sin bur och stirrar:P
Sen när vi ätit klart så sitter hon plöstligt där utanför buren bredbent och vimmelkantig, när hon sen samlat tillräckligt med mod så vinglar hon iväg mot vardagsrummet, hon stödjer sig mit dom möbler som kommer i hennes väg!
Jag ser att hon tittar upp mot fönsterbrädan och vill lägga sig och spana men hon kan inte hoppa själv så jag lyfter upp henne efter en stund, och där ligger hon sedan tills vi ska åka hem.
Jag får tillslut in henne i buren igen, det var inte så lätt:P
Och under hela bilresan så sitter hon på rumpan med tassarna jättebrett isär och har nosen nästan mot burgolvet och ser ut att bara hålla i sig för att hon är så vimmelkantig, men så fort vi svänger in på uppfarten här hemma så är det som att hon vaknar till och börjar nosa och spana.
När jag öppnar burdörren i köket så nästan hoppar hon ut ur buren och "joggar" till matskålen och vräker i sig det sista som finns kvar i skålen.
efter det så blir det bara bättre och bättre, hon kommer springandes mot mig när jag ropar, och hon hoppar självmant upp i fönsterbänkarna, men ser ändå rätt medtagen ut!
Jag låter dörren till sovrummet vara öppen så hon får sova med mig om hon vill,
och tji fick jag när hon väcker mig klockan 06.00 genom att flåsa mig i örat och nafsa och slicka i det. Mysigt!? Men jag stängde ut henne och somnade om:)
Och nu på morgonen har hon inte visat några tecken på att må dåligt! Hon har och tagit bort bomullen som satt över såret alldeles själv. Och hon kom springandes mot mig när jag klev upp för en dryg timma sedan, och strök sig mot mig och kurrade med sin lilla motor, så vi gosade en stund också gav jag henne lite mat. Men nu är hon precis som vanligt igen!
Och hon har precis slickat upp resterna av mitt fil med svartvinbärssylt igen.
Jag fick nästan inte ha skålen för mig själv när jag skulle äta, hon satt med nosen skålen nästan hela tiden, sötnos!

Fick mitt Ellos paket igår också, och allt var jättefint! Så jag behåller alltihop:P
Dock kunde jag ha tagit tunikan i 34 ist för 36 men skitsamma.
Sen hade jag av någon outgrundlig anledning tagit 38 (?) på strumbyxorna, men det brukar ju inte vara ngn nackdel:P

Nu måste jag försöka städa lite igen. suck.
Poss poss Linnea